Politisk syn på organdonation och organförsäljning

1. 2003/04:So473 Organdonatorer
   att genom organförsäljning få pengar. Den utvecklingen är oroväckande och skrämmande. Illegal handel med mänskliga organ är en verksamhet som med kraft behöver bekämpas. Jag anser att samhället måste göra mer för att förmå människor att ta ställning för organdonation efter sin död. De flesta skulle gärna själva vilja få livet tillbaka genom en organdonation och bör därför sannolikt egentligen själva ställa sig positiva
   Datum: 2 oktober 2009. Typ av dokument: Motion.
2. 2003/04:So473 Organdonatorer
   Motion 2003/04: So473 av Hillevi Engström (m)
   på organ är alltför liten, vilket även leder till en illegal organhandel i andra delar av världen. En del gör gällande att det förekommit att även svenska medborgare cyniskt utnyttjat fattiga människors skriande behov av pengar och desperata försök att genom organförsäljning få pengar. Den utvecklingen är oroväckande och skrämmande. Illegal handel med mänskliga organ är en verksamhet
   Datum: 7 oktober 2003. Typ av dokument: Motion.
3. 2008/09:So371 Åtgärder för organdonatorer
   Motion 2008/09: So371 av Hillevi Engström (m)
   försök att genom organförsäljning få pengar. Den utvecklingen är oroväckande och skrämmande. Illegal handel med mänskliga organ är en verksamhet som med kraft behöver bekämpas. Jag anser att samhället måste göra mer för att förmå människor att ta ställning för organdonation efter sin död. De flesta skulle gärna själva vilja få livet tillbaka genom en organdonation och bör därför sannolikt egentligen
   Datum: 22 september 2008. Typ av dokument: Motion.
4. 2004/05:So211 Uppmärksammande av organdonatorer
   Motion 2004/05: So211 av Hillevi Engström (m)
   på organ är alltför liten, vilket även leder till en illegal organhandel i andra delar av världen. En del gör gällande att det förekommit att även svenska medborgare cyniskt utnyttjar fattiga människors skriande behov av pengar och desperata försök att genom organförsäljning få pengar. Den utvecklingen är oroväckande och skrämmande. Illegal handel med mänskliga organ är en verksamhet
   Datum: 20 september 2004. Typ av dokument: Motion.
5. 2005/06:So442 Organdonation
   Motion 2005/06: So442 av Ingemar Vänerlöv och Chatrine Pålsson (kd)
   livräddande än njurtransplantationer. Ille g al organhandel På senare tid har det framkommit uppgifter om en omfattande illegal organhandel i delar av världen. Vissa gör gällande att även svenska medborgare cyniskt utnyttjar fattiga människors skriande behov av pengar och desperata försök att genom organförsäljning få pengar. Den utvecklingen är oroväckande och skrämmande. Illegal handel med mänskliga
   Datum: 29 september 2005. Typ av dokument: Motion.
6. 2005/06:So284 Åtgärder för organdonatorer
   Motion 2005/06: So284 av Hillevi Engström (m)
   personer står i kö för olika slags operationer. Tillgången på organ är alltför liten, vilket även leder till en illegal organhandel i andra delar av världen. En del gör gällande att det förekommit att även svenska medborgare cyniskt utnyttjar fattiga människors skriande behov av pengar och desperata försök att genom organförsäljning få pengar. Den utvecklingen är oroväckande och skrämmande. Illegal
   
   
   
   
   Det här är allt som finns, utdrag, på riksdagens hemsida angående organdonation och organförsäljning. Efter att ha läst igenom dessa motioner anser vi att den svenska lagen om förbjud mot organförsäljning i Sverige har goda grunder. Att tillåta en försäljning av organ skulle också tillåta detta på marknaden, ett sätt att tjäna snabba pengar. Det förutsätter också att organmottagaren har möjlighet att köpa sina organ, och tävla med andra om dessa på marknaden. Chansen att överleva ska inte styras av hur stor inkomst man har eller hur mycket pengar man redan besitter. Människor ska vara lika, med lika värde som det står i de mänskliga rättigheterna, och ett samhälle där allt hänger på makt, pengar och inflytande stämmer inte in på läkarvårdens nuvarande situation. 
   
   
   För att locka fler människor att donera sina organ borde man inte ge dem pengar som gengäld, utan istället ge dem ett annat kvitto som en uppskattning på deras hjälteinsats. Som Hillevi Engström nämner i texten så kan man garantera livslång läkarvård, en spavistelse eller en utomlandsresa som tack. Detta för att inte organdonation ska kunna missbrukar och exempelvis ska inte rika människor i i-länderna kunna utnyttja de fattiga människor i u-länderna. Människor som står i kö, ska inte kunna gå före i kön för att de har mycket pengar, utan de som befinner sig i den mest livshotande situationen ska först få hjälp, så som det för det mesta är i nuläget. Det är rättvist och lagenligt. Det är statisktiskt undersökt att fattigare människor är villigare att sälja sina organ än människor med högre inkomst, vilket kan komma att utnyttjas. 
   
   
   Engström betonar också vikten att besluta om sin kropp efter döden. Hon menar att människor vill utföra transplantation av sina organ för att kunna "leva vidare", men vi vet att det också finns människor som tycker helt tvärt om och vill behålla sin kropp hel och ren inför nästa liv, om man tror på detta. 

Vi tar ställning

Vi anser att frågan om organdonation är rätt eller fel, aldrig kommer gå att besvara. I alla fall inte ur vårt tycke. Det finns positiva och negativa synvinklar som alla går att väga mot varandra. Detta gäller både ur givarens och mottagarens perspektiv, samt människor runt omkring som också är involverade på ett eller annat sätt. 

Positiva och negativa aspekter för organdonator
Ur donatorgivarens perspektiv: Vi tror att det är ett svårt beslut att fatta, om man bestämmer sig för att donera ett organ. Det finns risk för att man själv inte ens överlever operationen, det finns risk för att givarens kropp inte accepterar organet och det finns risk för att man själv får en nedsatt livssituation. 

En positiv aspekt för donatorn är till exempel att man känner att man gjort något gott. Speciellt om det handlar om någon man känner. Det kan också rättfärdiga tjänsten att ta emot ett organ från någon annan, något som vi inte tycker att man har rätt att göra om man själv inte är villig att donera ett organ. 

Finns det något finare än att rädda liv? Finns det någon finare gåva?

Positiva och negativa aspekter för organmottagare
Ur positivt resultat kan mottagaren bli frisk, och det är givetvis också det man strävar efter. Men risken finns förstås också att organet stöts bort och situationen blir oförändrad. Det negativa ur detta är att mottagaren kan känna att han eller hon utnyttjat givaren. Och givaren kan också känna att den gjort något förgäves. 

Det kan även bli så att organet bara fungerar i mottagarens kropp under en kort tid, och behöver bytas ut relativt snabbt. 

Vad det gäller äldre människor så får inte de hjälp med en organtransplantation, eftersom yngre är i betydligt större behov av fungerande organ. Detta tycker är rimligt, men ändå skulle vi såklart känna att det finns undantag när det gäller en närstående. En döende mormor vill man försöka rädda genom att donera sina egna organ.

Positivt för organmottagarens perspektiv är att familjen och omgivningen också upplever det som en lättnad, till skillnad från organgivarens omgivning som kanske är tveksamma till transplantationen. 

Ett bra exempel för detta är filmen och boken "Allt för min syster". Där ett barn är sjukt och föräldrarna skapar ett nytt bara för att rädda det de redan har. Föräldarna är positiva till att systern ska hjälpa sin äldre syster och den yngre systern vill givetvis också hjälpa men den döende systern vill inte ta emot hjälpen, man kan tänka att hon känner sig utnyttjande. 
Vem är hjälte i denna situation?

Dags att ändra lagen?

"Dags att ändra lagen om organtransplantationer"

Artikeln handlar om att Torbjörn Tännsjö berättar om att bristen på organ ökar, och detta är på grund av att färre människor idag dör på "rätt sätt", det vill säga att de avlider genom hjärndöd. Detta eftersom det läkare ofta slutar att behandla sjuka människor, då behandlingar anses onödiga när sjukdomsförloppet redan gått för långt. Det finns också nya behandlingmetoder för att rädda liv, som håller människan levande en längre tid. Människor som för några år sedan skulle dött cirka tio år tidigare, hålls idag vid liv eftersom läkare kan avlasta trycket vid en hjärnblödning. I vissa fall avlider patienterna ändå, men denna gång genom en vanlig död. Detta gör det omöjligt för dem att donera sina organ även om de skriftligt gått med på det i deras testamente. 

Tännsjö pratar också om att man ska betala de som donerar, att folk som donerar ett organ ska få en ekonomisk kompensation, utöver den vanliga kostnadsfria sjukvården. Han tror att detta kan öka den altruistiska donationen, det vill säga en donation utan släktskap med mottagaren. Det behövs för att den höga efterfrågan delvis ska kunna uppfyllas.

Vi tror att denna lag, att få betalt för organdonation, skulle vara effektivt. På samma sätt som människor får betalt för att ge blod, så borde få betalt när man ger en annan del av kroppen, till en rimlig summa. Fortfarande är det viktigt att detta inte missbrukas, och därför anser vi att summan inte bör vara för hög eftersom att folk då kan välja att ge organ som en sista utväg i en ekonomisk kris. 
Vi tycker att pengar är en bra kompensation för en nedsatt livssituation. 

Samhället idag ger flera hundra tusen för ett synligt ärr som man inte nödvändigtvis måste ha bekymmer över, och att inte ge pengar för en organdonation vore orättvist. Vi tror också att kompensation skulle höja motivationen att ge organ till människor som man inte har någon relation till, vi håller med Tännsjö på den punkten. 

Är det rätt med organdonation?

Är det moraliskt rätt att ge och ta emot organdonation, och vad säger vi och vår etik om detta? 

Pliktetik 

Vi anser att man inte har något specifik plikt att donera ett organ, när det gäller lag och rätt. Däremot den personliga pliktetiken kan utforma sig annorlunda när det gäller släkt och vänner, eller personer man känner. Skulle en familjemedlem vara i behov av en donation, och man själv passar in på kraven som ställs, så förutsätter vi att man känner en plikt att göra det och ställa upp. Man räddar livet på de man älskar, och man kan omöjligt säga nej, anser vi. Detta tycker vi bara gäller först och främst gäller nära familj. Vi anser inte att man har någon plikt att ge upp sina organ efter döden, även om det främjar vården och människors överlevnad. Kroppen är unik och egen, och inte en allmän egendom. 

Det är inte heller så vanligt att genomföra en organdonation, när man vet om riskerna med det och vad man kan få för eventuella bieffekter vid ett levande tillstånd. Inför sin död så är det inte speciellt känt att man kan donera sin kropp eller sina organ till forskning eller transplantation. Visste fler om detta och hade informerats om detta, och om fler hade gjort det, hade man säkerligen känt en plikt att göra detta. 

Konsekvensetik

En organdonation kan ge flera olika konsekvenser, både kroppsligt och mentalt. Kroppen kan försämras om man saknar ett organ, till exempel när man lever med endast en njure. Vid organdonation kan det även förekomma att organet stöts ifrån. Så även om man i det stora hela kan anse att en organdonation medför goda konsekvenser för den som får organet så lär man i det här fallet mest fokusera på de negativa konsekvenserna om man är givare. Om vi skulle vara organdonatorer till någon nära så skulle vi först och främst bara tänka på de goda konsekvenserna att man kan rädda någon men i efterhand så hade nog de negativa tagit över. Trots allt så kommer ju ändå sitt eget liv i första hand och fastän man vill rädda vill man själv fortfarande leva ett gott liv, så i slutändan hade egoismen bara fokuserat på allt det negativa det kan medföra istället för det potentiella goda. 

Sinneslagsetik

Känslan man borde få av att donera, att kunna rädda livet på någon annan kan göra att man känner så god och tillfreds med sig själv att detta kan göra att man faktiskt genomför transplantationen. Även om donationen i slutändan inte blir helt lyckad så får man ändå leva med känslan av att man har gjort något gott och försökt. Man kan ju inte mer än att försöka. Sinnelagsetik för den som ska ta emot organet känner nog inte likadant utan för den är det negativa tankar då den kan känna skuld och utnyttjande. Visst vill man i första hand leva men att försämra livssituationen för någon annan kan bli oerhört tungt att bära på. Exempel: Svante får sin mammas njure. Svante blir jättefrisk men mamma blir senare i livet väldigt sjuk. Njuren slutar att fungera och hon kommer att dö. Svante känner då skuld då han fått hennes njure som hon nu behöver bättre själv. 

För att sammanfatta del hela, det känns bra för den som ger men kan kännas jobbigt för den som ska ta emot. 

Dygdetik

För att kunna ge ett organ till någon annan krävs medlidande, generositet, mod, omtanke och godhet. För att kunna ta emot ett organ behöver man fortfarande vara modig och vissa tacksamhet men man behöver också kunna ta avstånd från vissa dygder och vissa lite egoism. Viljan att överleva måste bli starkare än viljan att vilja vara en god medmänniska. 

Never Let Me Go, rätt eller fel?

Förberedelser, utförande och avslut

Vid de tillfällena det blir donation samordnar donationsprocessen med de olika transplantationerna med hjälp av en transplantationskoordinator.

Närstående kontaktas

Ansvarig läkare, oftast tillsammans med ansvarig sjuksköterska, tar upp frågan om donation med de närstående, oavsett om den avlidne anmält sig som positiv, negativ eller inte anmält sig alls i Donationsregistret. Även om den avlidne anmält sig i Donationsregistret kan han eller hon senare ha ändrat sin ståndpunkt. Närstående får tid på sig att fundera och ges tid till att ställa frågor. Om det framkommer att den avlidne var positiv till att donera sina organ eller vävnader efter sin död eller att de närstående tror att det var enligt den avlidnes vilja kontaktas transplantationskoordinatorn på nytt.

Koordinatorn inhämtar då uppgifter om den avlidnes eventuella tidigare sjukdomar, mediciner samt aktuella uppgifter. För att avgöra om man kan använda vissa organ för transplantation kan man bland annat komma att behöva göra vissa röntgenundersökningar av till exempel hjärta och lungor. De närstående hela tiden får information om vad som händer. Oftast tar koordineringen flera timmar.

Förberedelser inför operation

De patienter som ska få organen ska kontaktas och transporteras till transplantationsavdelningen och förberedas för operation. När koordinatorn vet vilka mottagare som ska transplanteras och när de kan vara på sjukhuset kan hon eller han bestämma tid för när man kan påbörja donationsoperationen. De närstående kan vara med hela tiden tills man för den avlidne till operationsavdelningen.

Donationsingreppet utförs av transplantationskirurger. Transplantationskoordinatorn är även med under ingreppet. Själva operationen utförs som en vanlig operation. Vad man kan se efter operationen är ett ihopsytt operationssår. Efter donationsoperationen förs oftast den avlidne tillbaka till avdelningen där han eller hon görs i ordning. Närstående kan då komma tillbaka och ta ett sista farväl. Ibland förs den avlidne istället till sjukhusets bårhus.

Intervju

Vi har träffat Ulla Berggren, en vanlig mormor i sina bästa år. Hon ser sin kropp som ett tempel, något som endast hon får lägga vantarna på.

"Ingen får gräva i mig, det ska ni ha klart för er!"

Vi träffar Ulla på ålderdomshemmet i Sandbyhov. Hon har några mycket starka åsikter angående vårt arbete och organdonation. Mitt i en tugga med mikrovärmd kalvfilé så säger hon uttryckligen:

"Att skära i kroppen är som att skära i snoppen... Det får man väl inte säga, men man är inte hel längre. Man har blivit av med sin manlighet och integritet. Det som är mitt är mitt."

Under vidare diskussioner får Ulla komma väl till tals. Hon är kristen, men hon tycker inte att organdonation är fördelaktigt, till skillnad från vad bibeln är att tolka. Inte ens efter sin död så vill hon vara uppskärd. Hon vill vara hel, i det fallet att hon återuppstår efter sin död. Därmed måste hon ha alla fungerande organ kvar när hon återvänder till jorden. Det är inte det att hon inte vill rädda en annan människa, men det får gärna ske utan hennes hjälp.

"Alla människor är födda med en egen uppsättning organ. Att låna från någon annan är smutsigt."

Organdonation i judisk lag

Judendomen är positiv till organdonation. De judiska rabbinerna kommer till sin positiva inställning till organ- och vävnadsdonation genom att väga viktiga principer mot varandra. Inför denna typ av donation är det framför allt två två judiska regler som blir aktuella.

Den ena principen är Kibud Hamet. Den står för vördnaden och respekten för den döde och den döde kroppen. Den andra principen är Pikuach Nefesh. Den står för plikten att främja livet och respekten för livets helighet. 

Kibud Hamet innebär att man på många olika sätt är skyldig att visa all tänkbar respekt och vördnad inte bara till den döde utan också den döda kroppen. Till detta hör t.ex. att det för juden är viktigt att begravas hel. Att visa respekt för den döde har gett judendomen lagar som ska försäkra den döde kroppen en bibehållen värdighet. Ett stoft ska behandlas med samma respekt och vördnad som den levande kroppen vid varje förberedande steg inför begravningen.  

Enbart med utgångspunkt från Kibud Hamet skulle därför organdonation ur ett judiskt perspektiv innebära en kränkning av den döda kroppen. Men här kommer den andra principen in: Pikuach Nefesh – plikten att främja livet och respekten för livets helighet. Genom organdonation och transplantation kan en människa rädda livet på eller ge flera andra människor helt nya livsmöjligheter.

När man då väger de båda principerna mot varandra, råder det ingen tvekan om vilken av dem som väger mest.Det gör plikten att främja livet och respekten för livets helighet. Om det är möjligt att rädda liv så är ska man göra det. 

I vissa fall väcker dock organdonation vissa frågor, och har traditionellt blivit bemött av viss skeptism. Dock har det blivit mer acceptabelt i takt med att de medicinska transplantationsmetoder har förbättras. I både ortodox judendom och icke-ortodox judendom tycker majoriteten att organdonation är tillåten om den som donerar är avliden. I vissa fall anser rabbinska myndigheterna att organdonation kan vara obligatoriskt, medan en minoritet anser alla donationer av ett levande organ som förbjudet. 

Allt för min syster, rätt eller fel?

Rubriker att diskutera

Vad anser vi om organdonation? När är det rätt och när är det fel?

Har man full rätt att bestämma över sin kropp efter sin död?

Hur kan organdonation påverka kroppen?

Hur ställer sig folk i allmänhet till organdonation? Och hur många genomförs?

Vad anser etiken?

Organdonation på svarta marknaden

Är det rätt att skapa en annan människa för att rädda en levande?
(Allt för min syster, Never Let Me Go)

Egna tankar

Kristendomens syn på organdonation

Kristendomen säger varken direkt ja eller nej till organdonation utan det är en personlig tolkning av det hela, men för att ta emot organ från någon annan måste man också kunna tänka sig att donera. Det handlar alltså om den gyllene regeln:

”Allt vad ni vill att människorna skall göra för er, det skall ni också göra för dem. Det är vad lagen och profeterna säger” (Matt. 7:12)

Om man hänvisar till det betyder det alltså att kristendomen säger ja till organdonation och transplantation. Man skulle kunna säga att organdonation inte bara är en medmänsklig handling utan det är en handling välsignad av Gud.

”Don’t take your organs to heaven. Heaven knows we need them here.”

Det som står i centrum inom det kristna tron är ju tron på Jesus Kristus, att han har dött för att vi ska kunna leva därför är kristna generellt sätt inte främmande för tanken att en människas död kan ge andra människor liv. Ett organ kan på ett sätt betraktas som ett offer i den mening precis som Jesus Kristus offrade sig för mänskligheten. Men det är minst sagt en medmänsklig och kärleksfull handling att genom sin egen död ge andra människor livsmöjligheter. 

(1 Kor 6:19) ”Vet ni inte att er kropp är ett tempel för den heliga anden.. (1 Kor 6:20) ”Gud har köpt er och priset är betalt. Ära då Gud med er kropp”

Genom organdonation har vi möjlighet att utan att offra vårt eget liv, visa mer kärlek, låta vår kropp bli ett redskap för att låta Gud hjälpa en annan människa till ett bättre liv varför inte göra det då? Du kan hjälpa någon få sin syn tillbaka eller få en fungerande njure. 

Gud skapade ju Eva genom att ta ett revben från Adam, det är inte organ men det måste någonstans tyda på att om du kan ge en del av dig själv till en annan människa och rädda dess liv så gör det. Herren kommer bara älska dig mer då inte mindre!

Jehovas vittne tillhör en gren inom kristendomen och de är kända för att vara emot blodtransfusion, man får varken ta emot eller ge blod till någon annan men trots det så säger de generellt sätt inte nej till organdonation. De anses vara en samvetlig fråga och ett helt personligt ställningstagande. Men om en organdonation ska genomföras är det extremt viktigt att ingen blodtransfusion genomförs, det vill säga att någon annans blod förs in vid operation då blodförlusten ofta är stor vid omfattande operationen. Den enda organdonation som i regel kan genomföras utan blodtransfusion är i regel en njurdonation. Men om man under operationen då skulle drabbas av blodförlust innebär det döden då ingen annans blod får tillföras till kroppen. 

Islam om organdonation

Islam om organdonation

Som muslim, precis som en kristen och en jude, är det tillåtet att donera organ. Men detta inom vissa ramar och regler. Enligt ett citat lyder lagen såhär:

”Organdonation är tillåten inom Islam om det sker inom de tillåtna gränserna föreskrivna i Sharian”. 

Sharian är ett begrepp inom Islam som anser beskriva den gudomliga viljan, Allahs vilja. Det är helt enkelt ”lagen av Gud” och kommer ursprungligen ur texter från Koranen, som är muslimernas helig skrift, och Muhammeds sunna som finns att tyda i haditherna. Haditherna är den islamiska traditionen som finns nedskriven och som berättar om Muhammeds liv, hands handlingar och värderingar i olika situationer. Den handlar om hans liv som den stora förebilden han är. Den innehåller också kända förbud och plikter inom Islam, som inte är nedskrivna i Koranen. Hadithskrifterna sammanfattades redan runt 700-talet. 

Sharia är alltså ett lagsystem sammanfattat hur man ska leva. Hur man tillämpar lagarna och levnadssystemet varierar mycket från land till land, och från muslim till muslim. Reglerna som finns i Sharian är bland annat plikter inför Gud, som talar om hur man ska leva, be och tro som en trogen muslim, men även om frågor som rör samhället och interaktionen med medmänniskor. Den beskriver hur icke-muslimer ska behandlas vid krig och konflikter samt andra situationer, förslagsvis vid frågan angående organdonation. Den beskriver hur dessa människor bör behandlas i muslimska områden, samt hur muslimerna själva ska agera. 

Det är tillåtet att transportera ett organ till en annan person om det är ett organ som automatiskt förnyar sig, som till exempel blod och hus. Det är också tillåtet att använda organ som tagits från en annan person som är sjuk och inte har användning för organet, som att ta hornhinnan från ett öga som opererats bort av någon anledning.

Det är däremot haram (som inom Islam betyder förbjudet) att donera ett organ som kroppen är beroende av för att överleva, som ett hjärta från en levande person.

Det är haram att transplantera ett organ som livet är beroende, såsom transplantera 

Det är också förbjudet att donera ett organ som kan försämra donatorns egen livssituation. 

Enligt Islam är det helt förbjudet att sälja organ under några omständigheter. Skulle detta mot förmodan ske, att organdonatorn på något sätt får ersättning för sin gärning, kan detta vara en brytning mot ijtihaad, som enligt Koranen är det mänskliga förnuftet.

Det är tillåtet att donera sådant som förnyas automatiskt, såsom blod, men inte organ som inte gör det, och som dessutom är personliga. Den genetiska arvsmassan och DNA:t får enligt Islam inte föras vidare genom transplantation, det vill säga, man får inte donera makeupen testiklar, äggstockar och celler i nervsystemet, som kan förändra personligheten hos den nya individen. 

För att få donera inom Islam måste man fullfölja vissa regler:

• Den som ska donera måste vara i ett sådant tillstånd att han själv ska kunna ta ett förståndigt beslut
• Personen måste vara vuxen, helst 21 år eller äldre
• Vid påtryckningar från omgivningen, och inte bara en egen vilja, nekas organdonation
• Det organ som doneras får inte påverka donatorns egna hälsa och välmående
• Transplantationer av könsorgan är inte tillåtna

Andra regler gäller om donatorn redan är död när donationen genomförs:

• Det får bara utföras om donatorn gett sitt tillåtande innan sin död.
• Om något medgivande inte finns, så kan anhöriga ge sin tillåtelse istället.
• Det måste vara ett organ som kan rädda livet på en annan människa.
• Organet får inte doneras om donatorns död inte fastställts korrekt.
• Organ som tas från trafikolycksoffer måste godkännas av domstol.

För och emot organdonation

Enligt Islam är det tillåtet att begära att ens organ doneras till medicinska ändamål (så länge de följer lagarna skrivna i Sharia), eftersom det enligt religionen är givet att man ska bry sig och ta hand om sin nästa. Man ska värna om de sjuka och svaga, och försöka rädda människors liv om det är möjligt. 

Å andra sidan finns det vissa regler och böner inom Islam som betonar på att en död kropp ska begravas så intakt som möjligt. Den bör inte skäras i eller dissekeras. Detta är för att kroppen är helig och att skära i den är att kränka personen, oavsett om denne är död eller levande. Profeten Allah säga ha sagt: ”att skära upp en död persons ben är som att skära upp honom medan han lever”. 

Islam är alltså både delvis för, och delvis emot organdonation. I de flesta fall finns det dock tydliga undantag till de strikta reglerna. Dessa undantag nämns tidigare i texten. Om fallet är allvarligt och extremt är organdonation direkt tillåtet. Det är som sagt när ett organ kan rädda livet på en annan person, så länge det är godkänt  och tillåtet av donatorn eller donatorns arvtagare. Dessa regler är beslutade av muslimska jurister som jobbar med ämnet. Jurister har också fastbestämt att det är tillåtet att obducera en kropp om det har ett brottsutredande ändamål, eller ett försök att hindra en allvarlig och okänd sjukdom som personen i fråga avlidit av. Ändå så är det inte tillåtet att skära i en kropp i onödan. Starka beslut behövs för att få tillåtelse att donera ett organ eller andra delar av kroppen, det är då ingen synd inom religionen. Det är till och med något som anses som fint, att rädda livet på en annan människa eftersom livet är den största gåvan.

Donera till en icke-muslim

Angående frågan om en muslim får donera ett organ till en icke-muslim, så säger Islam att också detta är tillåtet. Religionen betonar kärlek, medkänsla och barmhärtighet till alla människor, oavsett bakgrund eller religion. Donationen kan vara till en person som är i behov av det, eller till en organbank. Fortfarande är donationen endast tillåten om den inte leder till döden för donatorn, och om det är till för att korrigera ett fel eller avlägsna en missbildning som orsakar skada för personen i fråga. En donation som mot förmodan utförs utanför Sharias förhållningsregler leder enligt Islam till psykologiska och sociala skadeverkningar.

http://www.islamguiden.com/organdonation.shtml

http://islamqa.info/en/ref/107690

http://www.noorislam.net/sv/forum/index.php?topic=157.0

Organdonation

Allmänt om organdonation

Att tänka sig donera ett organ men att verkligen göra det är en annan sak. Varje år får ungefär 700 svenskar ett eller flera organ donerat då deras egna inte längre är tillräckligt starka för att kunna leva men tyvärr är det inte tillräckligt då fler personer i Sverige väntar på transplantation. Då det inte finns tillräckligt med organ innebär det att ett flertal personer dör varje år då de fattas organ. 

Att genomföra en transplantation innebär att man ersätter sjuka organ och vävnader med friska som transplanterats från en annan människa. De organ som vi främst transplanterar är njure, lever, hjärta, lunga och bukspottkörteln. Donation av vävnaderna hud, hornhinna, hjärtklaff och benvävnad förekommer och i viss mån genomförs även transplantationer av tunntarm och insulinproducerande celler.

I Sverige genomförs runt 400 njurtransplantationer årligen och 50 hjärttransplantation. 

Idag har möjligheterna att en transplantation ska lyckas ökat drastiskt vad som är avgörande om en organdonation ska lyckas är att det nya organet inte stöts bort från kroppen men det kan i stor utsträckning förhindras med rätt medicinering. 

Om man väntar på en transplantation av ett organ så måste det ske snabbt. Den som väntar står hela tiden stand by och måste gå med sökare på sig för att så snabbt som möjligt kunna transplanteras då organen är i behöv av syresatt blod för att inte dö. 

För att kunna transplantera ett organ krävs att personen har avlidit i total hjärninfarkt i respirator på intensivvårdsavdelningen på sjukhuset. Vilket tyvärr gör så att lika många organ som önskat kan doneras.  

Vävnader däremot är inte beroende av av syresatt blod när det tas till vara. Sjukvården har 48 timmar på sig att ta till vara på vävnader och vävnader som hornhinna och hjärtklaff kan sedan lagras i vävnadsbanker. Vävnadsdonation är möjlig när döden konstaterats genom att andning och blodcirkulation har upphört i kroppen. 

Vem kan bli organdonator?

Att bli organdonator ska vara möjligt för nästan vem som helst oavsett ålder men givetvis krävs en noggrann individuell medicinska genomföras av alla som anmält sig till aktuella donatorer. 

Det finns även speciella anvisningar och regler över vad som gäller vid donation.

• man får en inte donera biologiskt material som inte kroppen kan återbilda eller om det är organ vi inte har fler av
• Man får inte donera då ingreppet kan innebära allvarliga konsekvenser för liv eller hälsa
• Man får inte donera som minderårig således man inte gör det till en släkting

Att donera som levande medför inga större risker då man exempelvis klarar sig bra med med en njure då den man har kvar då ökar sin funktion och blir större. 

När man donerar till en familjemedlem kan man donera en del av en lever till en familj och då växer normalt sett den delen av levern ut igen.

Då man donerar till en familjemedlem minskar också risken för att organet ska stötas bort då personerna har liknande immunsystem. Men idag kan man innan transplantation förutse om den kommer lyckas eller inte genom att klarlägga immunsystemet. 

Vad är definitionen av ett organ?

Med organ menas delar av människan som kan separeras, vare sig det är vävnader, blod, celler eller vitala organ. Det kan exempelvis vara hornhinnan, tunntarmen, hud, hjärtklaff och benvävnad, men vanligare är njure, lever, hjärta, lunga och bukspottskörtel.

I Sverige genomförs varje år genomförs cirka 700 vävnadstransplantationer

Hur kan man utföra en organdonation? Sammanlagt kan cirka 600 personer se egen efter att de fått en ny hornhinna transplanterad. 

En organdonation kan komma från en levande person, en död person eller en transplantation från ett foster. Från en levande person kan organet exempelvis föras från en plats i kroppen till en annan plats i samma kropp, detta gäller transplantation av brosk, hud, nerver och blod.

Transplantation från ett foster kan ske genom:

• När fostret blir ett missfall
• När fostret avbryts avsiktligt av medicinska eller straffrättsliga skäl
• Om befruktning sker utanför livmodern.

Förbud mot att sälja och köpa organ

Det är givetvis förbjudet att sälja eller köpa organ men i fattiga länder förekommer det ändå. Detta för att fattiga kan känna sig tvingade till att sälja ett organ till en rik som är i behov av ett nytt. Det förekommer även organstöld från människor och de organen säljs sedan vidare på svarta marknaden.

I Sverige finns speciella åtgärder för hur en organdonation ska genomföras. Som levande givare i vårt land så har man rätt till ersättning för alla de merkostnader som uppstår vid operation och de merkostnader som kan uppstå i efterhand. 

Organstatistik

Statistik

Här hittar du information om antal avlidna organdonatorer, genomförda transplantationer, väntelista samt antal personer som är anmälda till donationsregistret.
Antal avlidna organdonatorer per år (1995 – 2012) :

2012​​	141	2003​	114​​
2011​​	143​	2002​​	98​
​2010	118​	2001	108
​2009	128​	2000​	98​
​2008	15​2	1999​	108​
​2007	133​	1998​	129​
​2006	137​	1997​	112​
​2005	​128	1996​	98​
​2004	123​	1995​	104​

http://www.livsviktigt.se/omdonation/statistik/Sidor/default.aspx 

Vill du bli organdonator?

Anmälan utan e-legitimation

Du kan anmäla di g utan e-legitimation. Då får du en bekräftelse på de uppgifter du anmält och kan kontrollera att de registrerade uppgifterna är riktiga. Bekräftelsen kommer inom tre veckor att skickas till din folkbokföringsadress. Om du vill ändra en tidigare anmälan är det enklast att göra en nyanmälan. Det är alltid den senast lämnade uppgiften som gäller.

Anmälan med e-legitimation

Du kan också använda dig av e-legitimation. Då hamnar din anmälan direkt i Donationsregistret och ingen be kräftelsebrev eller annan brevkommunikation från Donationsregistret är nödvändig. Du kan också kontrollera dina tidigare registrerade uppgifter genom att använda dig av e-legitimation.

I din anmälan kan du välja bort organ som du inte vill donera. Det går att bestämma att donationen endast gäller för transplantation. Då används inte organen vid medicinsk forskning eller undervisning. Som donator har du rätt att vara anonym.

I Sverige genomförs cirka 650 organtransplantationer varje år, de flesta organ som transplanteras är njure och lever.

Anmälan till socialstyrelsen och donatorregistret:

http://www.socialstyrelsen.se/donationsregistret/anmalan

Resan till ett nytt hjärta

Här kan du läsa om åttaåriga Gustav Erikssons hjärtdonation:
http://www.livsviktigt.se/Personligaberattelser/Sidor/Gustav-och-hans-hjarta.aspx

Organdonation

Det senaste decenniet har det blivit allt större brist på organ i Sverige. Samtidigt har behovet ökat. Ändå påstår sig majoriteten av svenska folket vara positiv till att donera sina organ men bara cirka hälften av dem som är positiva har meddelat sin inställning till någon. En orsak till detta kan vara att frågan aktualiserar tankar och känslor kring den egna döden. Detta är något vi måste ha i åtanke när transplantationsverksamheten diskuteras.

Ingen vet vem som kommer att ställas inför beslutet att säga ja eller nej till en donation. Det enda vi vet är att den som har tagit ställning och på något sätt gjort sitt ställningstagande känt får sin vilja respekterad, samtidigt som han/hon inte försätter sina närmaste anhöriga i situationen att behöva fatta beslutet i en ofta svårt pressande situation. Samtidigt som människor räddas till livet, eller får ett bättre liv genom transplantation, är det andra enskilda människor som avgör om organet eller vävnaden ska kunna ersättas eller inte. Detta understryker det faktum att vi är beroende av varandra. (www.ettamneomlivet.se)

I Sverige och i de flesta övriga länder i världen är organhandel förbjuden. Trots det, misstänker man att det ändå förekommer i vissa länder. På sajten latinamerika.nu kunde för en tid sedan nedanstående läsas:

”En organiserad liga som säljer barns organ på svarta marknaden opererar i Bolivia. Enligt polisen har nio barnlik som saknat sina organ hittats nära gränsen till Peru. I fattiga stadsdelar i El Alto har fattiga mödrar anmält försvinnandet av barn och bara på marknaden San Antonio i Cochabamba har under augusti månad tre mödrar bestulits på sina barn.

Flera försök till bortrövande har anmälts. Myndigheterna uppmanar mödrar att hålla sina barn under största möjliga uppsikt.”

(www.latinamerika.nu)

Er uppgift är att utreda frågan om organdonation utifrån olika aspekter.

Har man en absolut rätt att bestämma över sin kropp efter sin död?